publicerad: 2015
avveckling
av|veckl·ing
substantiv
~en ~ar avveckla
| Singular | |
|---|---|
| en avveckling | obestämd form |
| en avvecklings | obestämd form genitiv |
| avvecklingen | bestämd form |
| avvecklingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| avvecklingar | obestämd form |
| avvecklingars | obestämd form genitiv |
| avvecklingarna | bestämd form |
| avvecklingarnas | bestämd form genitiv |


