publicerad: 2015
banbrytare
ban|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • förnyare, pionjär
| Singular | |
|---|---|
| en banbrytare | obestämd form |
| en banbrytares | obestämd form genitiv |
| banbrytaren | bestämd form |
| banbrytarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| banbrytare | obestämd form |
| banbrytares | obestämd form genitiv |
| banbrytarna | bestämd form |
| banbrytarnas | bestämd form genitiv |


