publicerad: 2015
banbrytare
ban|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • förnyare, pionjär
Singular | |
---|---|
en banbrytare | obestämd form |
en banbrytares | obestämd form genitiv |
banbrytaren | bestämd form |
banbrytarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
banbrytare | obestämd form |
banbrytares | obestämd form genitiv |
banbrytarna | bestämd form |
banbrytarnas | bestämd form genitiv |