publicerad: 2015
bankir
bank·ir
[baŋki´r]
substantiv
~en ~er • person som driver bankrörelse
Singular | |
---|---|
en bankir | obestämd form |
en bankirs | obestämd form genitiv |
bankiren | bestämd form |
bankirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bankirer | obestämd form |
bankirers | obestämd form genitiv |
bankirerna | bestämd form |
bankirernas | bestämd form genitiv |