publicerad: 2015
bankrutt
1bank·rutt
[‑rut´]
substantiv
~en ~er • betalningsinställelse, konkurs
Singular | |
---|---|
en bankrutt | obestämd form |
en bankrutts | obestämd form genitiv |
bankrutten | bestämd form |
bankruttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bankrutter | obestämd form |
bankrutters | obestämd form genitiv |
bankrutterna | bestämd form |
bankrutternas | bestämd form genitiv |
2bank·rutt
[‑rut´]
adjektiv; n. ~, ~a • konkursmässig, utfattig, ruinerad; äv. bildl.
Positiv | |
---|---|
en bankrutt + substantiv | |
ett bankrutt + substantiv | |
den/det/de bankrutta + substantiv | |
den bankrutte + maskulint substantiv |