publicerad: 2015
barbar
barb·ar
[‑a´r]
substantiv
~en ~er • rå och ociviliserad person; person av annat folkslag än greker och romare under antiken
| Singular | |
|---|---|
| en barbar | obestämd form |
| en barbars | obestämd form genitiv |
| barbaren | bestämd form |
| barbarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| barbarer | obestämd form |
| barbarers | obestämd form genitiv |
| barbarerna | bestämd form |
| barbarernas | bestämd form genitiv |


