publicerad: 2015
barberare
barb·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. barberarna • frisör
Singular | |
---|---|
en barberare | obestämd form |
en barberares | obestämd form genitiv |
barberaren | bestämd form |
barberarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
barberare | obestämd form |
barberares | obestämd form genitiv |
barberarna | bestämd form |
barberarnas | bestämd form genitiv |