publicerad: 2015
bark
1bark
substantiv
~en • stycke av hölje kring träds el. buskes stam; yttre skikt t.ex. av hjärna – De flesta sammansättn. med bark- hör till 1bark.
| Singular | |
|---|---|
| en bark | obestämd form |
| en barks | obestämd form genitiv |
| barken | bestämd form |
| barkens | bestämd form genitiv |
2bark
substantiv
~en ~ar • ett segelfartyg
| Singular | |
|---|---|
| en bark | obestämd form |
| en barks | obestämd form genitiv |
| barken | bestämd form |
| barkens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| barkar | obestämd form |
| barkars | obestämd form genitiv |
| barkarna | bestämd form |
| barkarnas | bestämd form genitiv |


