publicerad: 2015
barnaöga
barna|öga
el. barn|öga
substantiv
~t; pl. ‑ögon, best. pl. ‑ögonen • mest i pl. barn öga 1
| Singular | |
|---|---|
| ett barnaöga (ett barnöga) | obestämd form |
| ett barnaögas (ett barnögas) | obestämd form genitiv |
| barnaögat (barnögat) | bestämd form |
| barnaögats (barnögats) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| barnaögon (barnögon) | obestämd form |
| barnaögons (barnögons) | obestämd form genitiv |
| barnaögonen (barnögonen) | bestämd form |
| barnaögonens (barnögonens) | bestämd form genitiv |


