publicerad: 2015
barnaöga
barna|öga
el. barn|öga
substantiv
~t; pl. ‑ögon, best. pl. ‑ögonen • mest i pl. barn öga 1
Singular | |
---|---|
ett barnaöga (ett barnöga) | obestämd form |
ett barnaögas (ett barnögas) | obestämd form genitiv |
barnaögat (barnögat) | bestämd form |
barnaögats (barnögats) | bestämd form genitiv |
Plural | |
barnaögon (barnögon) | obestämd form |
barnaögons (barnögons) | obestämd form genitiv |
barnaögonen (barnögonen) | bestämd form |
barnaögonens (barnögonens) | bestämd form genitiv |