publicerad: 2015
basfärdighet
bas|färd·ig·het
substantiv
~en ~er • mest i pl.; grundläggande färdighet
Singular | |
---|---|
en basfärdighet | obestämd form |
en basfärdighets | obestämd form genitiv |
basfärdigheten | bestämd form |
basfärdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
basfärdigheter | obestämd form |
basfärdigheters | obestämd form genitiv |
basfärdigheterna | bestämd form |
basfärdigheternas | bestämd form genitiv |