SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
behag
be·­hag substantiv ~et; pl. ~ god­tycklig upp­fattning om vad som är lämpligt: ​luckan kan öppnas och stängas efter behagkänsla av väl­befinnandetill­talande egenskaper, charm⟨åld.⟩ kvinno­bröst
Singular
ett behagobestämd form
ett behagsobestämd form genitiv
behagetbestämd form
behagetsbestämd form genitiv
Plural
behagobestämd form
behagsobestämd form genitiv
behagenbestämd form
behagensbestämd form genitiv