publicerad: 2015
beredskap
be·red·skap
substantiv
~en • ⟨särsk. mil.⟩ högsta beredskap; under beredskapen under beredskapsåren; ha ngt i beredskap ha ngt klart för användning
Singular | |
---|---|
en beredskap | obestämd form |
en beredskaps | obestämd form genitiv |
beredskapen | bestämd form |
beredskapens | bestämd form genitiv |