publicerad: 2015
berömma
be·römma
verb
berömde, berömt, berömd n. berömt, pres. berömmer, imper. beröm • ge beröm, prisa
Finita former | |
---|---|
berömmer | presens aktiv |
beröms (berömmes) | presens passiv |
berömde | preteritum aktiv |
berömdes | preteritum passiv |
beröm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att berömma | infinitiv aktiv |
att berömmas | infinitiv passiv |
har/hade berömt | supinum aktiv |
har/hade berömts | supinum passiv |
Presens particip | |
berömmande | |
Perfekt particip | |
en berömd + substantiv | |
ett berömt + substantiv | |
den/det/de berömda + substantiv | |
den berömde + maskulint substantiv |
berömma sig
• berömma sig av (ngt) omtala med stolthet; känna stolthet överOrdform(er) berömma sig