publicerad: 2015
berömdhet
be·römd·het
[‑röm´d‑]
substantiv
~en ~er • äv. berömd person
Singular | |
---|---|
en berömdhet | obestämd form |
en berömdhets | obestämd form genitiv |
berömdheten | bestämd form |
berömdhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
berömdheter | obestämd form |
berömdheters | obestämd form genitiv |
berömdheterna | bestämd form |
berömdheternas | bestämd form genitiv |