publicerad: 2015
besörja
be·sörja
verb
besörjde besörjt • ⟨åld.⟩ ha hand om, sköta
| Finita former | |
|---|---|
| besörjer | presens aktiv |
| besörjs (besörjes) | presens passiv |
| besörjde | preteritum aktiv |
| besörjdes | preteritum passiv |
| besörj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att besörja | infinitiv aktiv |
| att besörjas | infinitiv passiv |
| har/hade besörjt | supinum aktiv |
| har/hade besörjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| besörjande | |
| Perfekt particip | |
| en besörjd + substantiv | |
| ett besörjt + substantiv | |
| den/det/de besörjda + substantiv | |


