publicerad: 2015
biotekniker
bio|tekn·ik·er
[bi`o‑ el. ‑tek´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ bioteknik
Singular | |
---|---|
en biotekniker | obestämd form |
en bioteknikers | obestämd form genitiv |
bioteknikern | bestämd form |
bioteknikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
biotekniker | obestämd form |
bioteknikers | obestämd form genitiv |
bioteknikerna | bestämd form |
bioteknikernas | bestämd form genitiv |