publicerad: 2015
bissering
biss·er·ing
substantiv
~en ~ar bissera
Singular | |
---|---|
en bissering | obestämd form |
en bisserings | obestämd form genitiv |
bisseringen | bestämd form |
bisseringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bisseringar | obestämd form |
bisseringars | obestämd form genitiv |
bisseringarna | bestämd form |
bisseringarnas | bestämd form genitiv |