publicerad: 2015
blaffa
1blaffa
substantiv
~n blaffor • ⟨vard.⟩ pladuska
Singular | |
---|---|
en blaffa | obestämd form |
en blaffas | obestämd form genitiv |
blaffan | bestämd form |
blaffans | bestämd form genitiv |
Plural | |
blaffor | obestämd form |
blaffors | obestämd form genitiv |
blafforna | bestämd form |
blaffornas | bestämd form genitiv |
2blaffa
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ kludda med skrikiga färger; flamma häftigt
Finita former | |
---|---|
blaffar | presens aktiv |
blaffas | presens passiv |
blaffade | preteritum aktiv |
blaffades | preteritum passiv |
blaffa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att blaffa | infinitiv aktiv |
att blaffas | infinitiv passiv |
har/hade blaffat | supinum aktiv |
har/hade blaffats | supinum passiv |
Presens particip | |
blaffande |