publicerad: 2015
blomster
blomster
[blåm´ster el. blom´ster]
substantiv
blomstret; pl. ~, best. pl. blomstren • blomma; bukett blommor
Singular | |
---|---|
ett blomster | obestämd form |
ett blomsters | obestämd form genitiv |
blomstret | bestämd form |
blomstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
blomster | obestämd form |
blomsters | obestämd form genitiv |
blomstren | bestämd form |
blomstrens | bestämd form genitiv |