SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
blunder
blunder [blun´der] substantiv ~n blundrar miss­tag, fel
Singular
en blunderobestämd form
en blundersobestämd form genitiv
blundernbestämd form
blundernsbestämd form genitiv
Plural
blundrarobestämd form
blundrarsobestämd form genitiv
blundrarnabestämd form
blundrarnasbestämd form genitiv