publicerad: 2015
blunder
blunder
[blun´der]
substantiv
~n blundrar • misstag, fel
| Singular | |
|---|---|
| en blunder | obestämd form |
| en blunders | obestämd form genitiv |
| blundern | bestämd form |
| blunderns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| blundrar | obestämd form |
| blundrars | obestämd form genitiv |
| blundrarna | bestämd form |
| blundrarnas | bestämd form genitiv |


