SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
blånor
blån·­or substantiv i plural av­skilda grövre kortare tågor vid bearbetning av lin el. hampa
Plural
blånorobestämd form
blånorsobestämd form genitiv
blånornabestämd form
blånornasbestämd form genitiv