publicerad: 2015
blåsighet
blås·ig·het
substantiv
~en • till blåsig 1,2
Singular | |
---|---|
en blåsighet | obestämd form |
en blåsighets | obestämd form genitiv |
blåsigheten | bestämd form |
blåsighetens | bestämd form genitiv |