publicerad: 2015
blåvinge
blå|vinge
substantiv
~n ‑vingar 1 en fjäril2 ⟨ngt åld.⟩ flickscout i lägsta åldersklassen; jfr miniorscout
Singular | |
---|---|
en blåvinge | obestämd form |
en blåvinges | obestämd form genitiv |
blåvingen | bestämd form |
blåvingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
blåvingar | obestämd form |
blåvingars | obestämd form genitiv |
blåvingarna | bestämd form |
blåvingarnas | bestämd form genitiv |