SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bondeuppror
bonde|­upp·­ror substantiv ~et; pl. ~ i äldre tid
Singular
ett bondeupprorobestämd form
ett bondeupprorsobestämd form genitiv
bondeupproretbestämd form
bondeupproretsbestämd form genitiv
Plural
bondeupprorobestämd form
bondeupprorsobestämd form genitiv
bondeupprorenbestämd form
bondeupprorensbestämd form genitiv