publicerad: 2015
bosättning
bo|sätt·ning
substantiv
~en ~ar • handlingen att bosätta sig el. sätta bo; plats där människor har bosatt sig
Singular | |
---|---|
en bosättning | obestämd form |
en bosättnings | obestämd form genitiv |
bosättningen | bestämd form |
bosättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bosättningar | obestämd form |
bosättningars | obestämd form genitiv |
bosättningarna | bestämd form |
bosättningarnas | bestämd form genitiv |