SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bracka
bracka substantiv ~n brackor dum­dryg och trång­synt person
Singular
en brackaobestämd form
en brackasobestämd form genitiv
brackanbestämd form
brackansbestämd form genitiv
Plural
brackorobestämd form
brackorsobestämd form genitiv
brackornabestämd form
brackornasbestämd form genitiv