publicerad: 2015
bracka
bracka
substantiv
~n brackor • dumdryg och trångsynt person
Singular | |
---|---|
en bracka | obestämd form |
en brackas | obestämd form genitiv |
brackan | bestämd form |
brackans | bestämd form genitiv |
Plural | |
brackor | obestämd form |
brackors | obestämd form genitiv |
brackorna | bestämd form |
brackornas | bestämd form genitiv |