publicerad: 2015
brandbefäl
brand|be·fäl
substantiv
~et; pl. ~ • till befäl 2 brand
Singular | |
---|---|
ett brandbefäl | obestämd form |
ett brandbefäls | obestämd form genitiv |
brandbefälet | bestämd form |
brandbefälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
brandbefäl | obestämd form |
brandbefäls | obestämd form genitiv |
brandbefälen | bestämd form |
brandbefälens | bestämd form genitiv |