publicerad: 2015
break-even
break-even
el. breakeven
[brejki´ven]
oböjligt substantiv
• ibl. två ord; ⟨ekon.⟩ punkt där omsättningen varken genererar vinst el. förlust: ett el. en break-even
Singular | |
---|---|
ett break-even (en break-even, ett breakeven, en breakeven) | obestämd form |
ett break-evens (en break-evens, ett breakevens, en breakevens) | obestämd form genitiv |