publicerad: 2015
bretagnare
bretagn·are
[bretan`j‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bretagnarna • mansperson från Bretagne
| Singular | |
|---|---|
| en bretagnare | obestämd form |
| en bretagnares | obestämd form genitiv |
| bretagnaren | bestämd form |
| bretagnarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bretagnare | obestämd form |
| bretagnares | obestämd form genitiv |
| bretagnarna | bestämd form |
| bretagnarnas | bestämd form genitiv |


