publicerad: 2015
bretagnare
bretagn·are
[bretan`j‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bretagnarna • mansperson från Bretagne
Singular | |
---|---|
en bretagnare | obestämd form |
en bretagnares | obestämd form genitiv |
bretagnaren | bestämd form |
bretagnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bretagnare | obestämd form |
bretagnares | obestämd form genitiv |
bretagnarna | bestämd form |
bretagnarnas | bestämd form genitiv |