publicerad: 2015
brotsch
brotsch
[bråt´∫ ljust sj‑ljud]
substantiv
~en ~ar • ett verktyg för efterbearbetning av hål i metall
| Singular | |
|---|---|
| en brotsch | obestämd form |
| en brotschs | obestämd form genitiv |
| brotschen | bestämd form |
| brotschens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brotschar | obestämd form |
| brotschars | obestämd form genitiv |
| brotscharna | bestämd form |
| brotscharnas | bestämd form genitiv |


