publicerad: 2015
brummare
brumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. brummarna 1 person utan sångröst2 ett musikinstrument3 brunstig ko
| Singular | |
|---|---|
| en brummare | obestämd form |
| en brummares | obestämd form genitiv |
| brummaren | bestämd form |
| brummarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brummare | obestämd form |
| brummares | obestämd form genitiv |
| brummarna | bestämd form |
| brummarnas | bestämd form genitiv |


