publicerad: 2015
brådska
1brådska
[brås`ka]
substantiv
~n • knapphet med tid
Singular | |
---|---|
en brådska | obestämd form |
en brådskas | obestämd form genitiv |
brådskan | bestämd form |
brådskans | bestämd form genitiv |
2brådska
[brås`ka]
verb
~de ~t • ett brådskande ärende
Finita former | |
---|---|
brådskar | presens aktiv |
brådskade | preteritum aktiv |
brådska | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att brådska | infinitiv aktiv |
har/hade brådskat | supinum aktiv |
Presens particip | |
brådskande |