publicerad: 2015
bräcka
1bräcka
verb
bräckte bräckt 1 åstadkomma brott el. bristning på; bildl. överträffa2 steka lätt3 gry: dagen bräcker
Finita former | |
---|---|
bräcker | presens aktiv |
bräcks (bräckes) | presens passiv |
bräckte | preteritum aktiv |
bräcktes | preteritum passiv |
bräck | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bräcka | infinitiv aktiv |
att bräckas | infinitiv passiv |
har/hade bräckt | supinum aktiv |
har/hade bräckts | supinum passiv |
Presens particip | |
bräckande | |
Perfekt particip | |
en bräckt + substantiv | |
ett bräckt + substantiv | |
den/det/de bräckta + substantiv |
2bräcka
substantiv
~n bräckor 1 bristning, rämna; verktyg att bräcka med2 ⟨prov.⟩ brink3 isvägg vid slutet av glaciär, isbräcka4 ⟨vard.⟩ stukning
Singular | |
---|---|
en bräcka | obestämd form |
en bräckas | obestämd form genitiv |
bräckan | bestämd form |
bräckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bräckor | obestämd form |
bräckors | obestämd form genitiv |
bräckorna | bestämd form |
bräckornas | bestämd form genitiv |