publicerad: 2015
budkavle
bud|kavle
el. bud|kavel
substantiv
~n ‑kavlar • i äldre tid: föremål med skriftligt meddelande att föras från person till person
Singular | |
---|---|
en budkavle (en budkavel) | obestämd form |
en budkavles (en budkavels) | obestämd form genitiv |
budkavlen (budkaveln) | bestämd form |
budkavlens (budkavelns) | bestämd form genitiv |
Plural | |
budkavlar | obestämd form |
budkavlars | obestämd form genitiv |
budkavlarna | bestämd form |
budkavlarnas | bestämd form genitiv |