buntabunta
verb
~de ~t • göra buntar| Finita former |
|---|
| buntar | presens aktiv |
| buntas | presens passiv |
| buntade | preteritum aktiv |
| buntades | preteritum passiv |
| bunta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att bunta | infinitiv aktiv |
| att buntas | infinitiv passiv |
| har/hade buntat | supinum aktiv |
| har/hade buntats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| buntande |
| Perfekt particip |
|---|
| en buntad + substantiv |
| ett buntat + substantiv |
| den/det/de buntade + substantiv |
bunta ihop
• samla i buntar; äv. bildl.Infinita formeratt bunta ihopinfinitiv aktivPresens participihopbuntandePerfekt participen ihopbuntad + substantivett ihopbuntat + substantivden/det/de ihopbuntade + substantiv
bunta samman
• bunta ihopInfinita formeratt bunta sammaninfinitiv aktivPresens participsammanbuntandePerfekt participen sammanbuntad + substantivett sammanbuntat + substantivden/det/de sammanbuntade + substantiv
