publicerad: 2015
buntmakare
bunt|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • ⟨åld.⟩ körsnär
| Singular | |
|---|---|
| en buntmakare | obestämd form |
| en buntmakares | obestämd form genitiv |
| buntmakaren | bestämd form |
| buntmakarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| buntmakare | obestämd form |
| buntmakares | obestämd form genitiv |
| buntmakarna | bestämd form |
| buntmakarnas | bestämd form genitiv |


