publicerad: 2015
bygd
bygd
substantiv
~en ~er • trakt, område på landsbygden – I sammansättn. bygde-.
Singular | |
---|---|
en bygd | obestämd form |
en bygds | obestämd form genitiv |
bygden | bestämd form |
bygdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bygder | obestämd form |
bygders | obestämd form genitiv |
bygderna | bestämd form |
bygdernas | bestämd form genitiv |