publicerad: 2015
bön
bön
substantiv
~en ~er 1 begäran2 hänvändelse till gudom – I sammansättn. bön-, böne-; de flesta sådana sammansättn. hör till bön 2.
| Singular | |
|---|---|
| en bön | obestämd form |
| en böns | obestämd form genitiv |
| bönen | bestämd form |
| bönens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| böner | obestämd form |
| böners | obestämd form genitiv |
| bönerna | bestämd form |
| bönernas | bestämd form genitiv |


