SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bövel
bövel substantiv ~n el. ~en; pl. bövlar ⟨ngt åld.⟩ i kraftuttr.: djävul: ​för böveln; ​för tusan bövlar
Singular
en bövelobestämd form
en bövelsobestämd form genitiv
böveln (bövelen)bestämd form
bövelns (bövelens)bestämd form genitiv
Plural
bövlarobestämd form
bövlarsobestämd form genitiv
bövlarnabestämd form
bövlarnasbestämd form genitiv