publicerad: 2015
chefsförhandlare
chefs|för·handl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förhandlarna chef förhandlare
| Singular | |
|---|---|
| en chefsförhandlare | obestämd form |
| en chefsförhandlares | obestämd form genitiv |
| chefsförhandlaren | bestämd form |
| chefsförhandlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| chefsförhandlare | obestämd form |
| chefsförhandlares | obestämd form genitiv |
| chefsförhandlarna | bestämd form |
| chefsförhandlarnas | bestämd form genitiv |


