publicerad: 2015
curium
curi·um
[ku´rium]
substantiv
~et el. curiet el. ~ • en radioaktiv metall
Singular | |
---|---|
ett curium | obestämd form |
ett curiums | obestämd form genitiv |
curiumet (curiet, curium) | bestämd form |
curiumets (curiets, curiums) | bestämd form genitiv |