publicerad: 2015
dekadent
1de·kad·ent
[‑en´t]
adjektiv; n. ~, ~a • moraliskt förfallen, urartad
Positiv | |
---|---|
en dekadent + substantiv | |
ett dekadent + substantiv | |
den/det/de dekadenta + substantiv | |
den dekadente + maskulint substantiv |
2de·kad·ent
[‑en´t]
substantiv
~en ~er • författare el. konstnär som skildrar och hänger sig åt dekadent livsstil
Singular | |
---|---|
en dekadent | obestämd form |
en dekadents | obestämd form genitiv |
dekadenten | bestämd form |
dekadentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dekadenter | obestämd form |
dekadenters | obestämd form genitiv |
dekadenterna | bestämd form |
dekadenternas | bestämd form genitiv |