publicerad: 2015
derangera
de·rang·era
[‑raŋ∫e´ra]
verb
~de ~t • bringa i oordning
Finita former | |
---|---|
derangerar | presens aktiv |
derangeras | presens passiv |
derangerade | preteritum aktiv |
derangerades | preteritum passiv |
derangera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att derangera | infinitiv aktiv |
att derangeras | infinitiv passiv |
har/hade derangerat | supinum aktiv |
har/hade derangerats | supinum passiv |
Presens particip | |
derangerande | |
Perfekt particip | |
en derangerad + substantiv | |
ett derangerat + substantiv | |
den/det/de derangerade + substantiv |