publicerad: 2015
derangera
de·rang·era
[‑raŋ∫e´ra]
verb
~de ~t • bringa i oordning
| Finita former | |
|---|---|
| derangerar | presens aktiv |
| derangeras | presens passiv |
| derangerade | preteritum aktiv |
| derangerades | preteritum passiv |
| derangera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att derangera | infinitiv aktiv |
| att derangeras | infinitiv passiv |
| har/hade derangerat | supinum aktiv |
| har/hade derangerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| derangerande | |
| Perfekt particip | |
| en derangerad + substantiv | |
| ett derangerat + substantiv | |
| den/det/de derangerade + substantiv | |


