publicerad: 2015
dignitet
dign·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er 1 värde, rang2 produkt av lika faktorer: tredje digniteten av 2 är 8
Singular | |
---|---|
en dignitet | obestämd form |
en dignitets | obestämd form genitiv |
digniteten | bestämd form |
dignitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
digniteter | obestämd form |
digniteters | obestämd form genitiv |
digniteterna | bestämd form |
digniteternas | bestämd form genitiv |