publicerad: 2015
diktamen
dikt·am·en
[‑a`m‑ el. ‑a´m‑]
substantiv; best. ~; pl. diktamina el. ~ • diktering; dikterat stycke el. anförande: en diktamen; skriva efter diktamen
Singular | |
---|---|
en diktamen | obestämd form |
en diktamens | obestämd form genitiv |
diktamen | bestämd form |
diktamens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diktamina (diktamen) | obestämd form |
diktaminas (diktamens) | obestämd form genitiv |