publicerad: 2015
diktning
dikt·ning
substantiv
~en ~ar • till dikta 1,2
Singular | |
---|---|
en diktning | obestämd form |
en diktnings | obestämd form genitiv |
diktningen | bestämd form |
diktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
diktningar | obestämd form |
diktningars | obestämd form genitiv |
diktningarna | bestämd form |
diktningarnas | bestämd form genitiv |