publicerad: 2015
dominikanmunk
dom·in·ik·an|munk
hellre än dom·in·ik·an·er|munk
substantiv
~en ~ar • till dominikan 1 munk 1
Singular | |
---|---|
en dominikanmunk (en dominikanermunk) | obestämd form |
en dominikanmunks (en dominikanermunks) | obestämd form genitiv |
dominikanmunken (dominikanermunken) | bestämd form |
dominikanmunkens (dominikanermunkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
dominikanmunkar (dominikanermunkar) | obestämd form |
dominikanmunkars (dominikanermunkars) | obestämd form genitiv |
dominikanmunkarna (dominikanermunkarna) | bestämd form |
dominikanmunkarnas (dominikanermunkarnas) | bestämd form genitiv |