publicerad: 2015
drivenhet
1driv|en·het
substantiv
~en ~er • till enhet 2 2driva
Singular | |
---|---|
en drivenhet | obestämd form |
en drivenhets | obestämd form genitiv |
drivenheten | bestämd form |
drivenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
drivenheter | obestämd form |
drivenheters | obestämd form genitiv |
drivenheterna | bestämd form |
drivenheternas | bestämd form genitiv |
2driven·het
substantiv
~en • till driven 3
Singular | |
---|---|
en drivenhet | obestämd form |
en drivenhets | obestämd form genitiv |
drivenheten | bestämd form |
drivenhetens | bestämd form genitiv |