publicerad: 2015
druid
dru·id
[‑i´d]
substantiv
~en ~er • forntida keltisk präst och domare
Singular | |
---|---|
en druid | obestämd form |
en druids | obestämd form genitiv |
druiden | bestämd form |
druidens | bestämd form genitiv |
Plural | |
druider | obestämd form |
druiders | obestämd form genitiv |
druiderna | bestämd form |
druidernas | bestämd form genitiv |