dräpadräpa
verb
dräpte dräpt • ⟨ngt åld.⟩ döda; jfr dråp| Finita former |
|---|
| dräper | presens aktiv |
| dräps (dräpes) | presens passiv |
| dräpte | preteritum aktiv |
| dräptes | preteritum passiv |
| dräp | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att dräpa | infinitiv aktiv |
| att dräpas | infinitiv passiv |
| har/hade dräpt | supinum aktiv |
| har/hade dräpts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| dräpande |
| Perfekt particip |
|---|
| en dräpt + substantiv |
| ett dräpt + substantiv |
| den/det/de dräpta + substantiv |
| den dräpte + maskulint substantiv |
dräpa av
• göra svarslös| Infinita former |
|---|
| att dräpa av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avdräpande |
| Perfekt particip |
|---|
| en avdräpt + substantiv |
| ett avdräpt + substantiv |
| den/det/de avdräpta + substantiv |
| den avdräpte + maskulint substantiv |
